Septembersolen värmer fortfarande och ånga som stiger upp från marken åstadkommer ett svagt dis över de vidsträckta åkrarna. Klockan är halv tio och vi är helt ensamma på den slingriga landsvägen som går ut mot Ålstad By som ligger en bit utanför tätbebyggelsen i Sjuntorp. En skylt intill en grusväg markerar att vi är framme vid vårt mål, Södergårdens vedugnsbageri. Väl inne i stugan tvingar värmen från vedugnen snabbt av oss både jackor och koftor.
– Då skulle ni ha gjort reportaget i juli, säger Gunnar Jegerås, som är sambo med Marie Dahlman, och skrattar.
I rummet som Marie använder för baket, frodas ljusa och mörka surdegar i burkar. Marie sträcker sig efter en av dem och skrapar ur innehållet ner i degen som ska bli en dansk råg.
– Det kan ju vara lite prestige att ha degar som är trettio år gamla, men den här är faktiskt bara två och ett halvt år.
Hon och förklarar att det är gott tecken när det fräser lite om degen.
– Den här både låter bra och ser bra ut.
Marie har redan varit igång ett bra tag nu. Klockan fem på morgonen sätter hon igång med baket för att leveranserna till matbutikerna, ska hinna ut i tid. Men de flesta kunderna tar sig själva ut till bageriet för att handla.
– I och med att det ligger på landet, så man lär känna många av dem som handlar här. Och det ligger ett sommarstugeområde lite längre bort, så det rör sig mycket folk i området.
Marie bakar allt bröd på ekologiskt mjöl, mycket av det kommer från åkrarna utanför dörren och i Dalsland. Hon har själv experimenterat fram nästan alla recepten, och i det lilla rummet där försäljningen sker står handskrivna skyltar med namn på bröd och ingredienser.
– Det kan ta fyra-fem gånger innan man får till det. Det bästa betyget man kan få är om folk kommer tillbaka och frågar efter mer.
Brödbaket innebär ofta långa dagar, men slitet har gett resultat. Försäljningen brukar landa på runt 850 bröd i månaden.
– Vi ökar för varje år, jag tror att vi snart är uppe på max för vad vi mäktar med.
Stugan är inte större än 50 kvadratmeter, men Gunnar, som hjälper Marie med bland annat inköp och leveranser, tycker att de har en trivsam tillvaro i det lilla bageriet.
– Det är litet här men det är en skön känsla. På hösten när man ser dimman försvinna över åkern är nästan lite spöklikt, säger han och blickar ut genom fönstret.
Marie instämmer, att driva bageriet har länge varit en dröm som hon gått och burit på. Nu har hon varit igång i tre år.
– Jag kommer att fortsätta med det här så länge jag orkar.
