Erbjudande: Prenumerera tre månader för 1 krona – gäller bara den 3 maj!
Vad är egentligen grejen med pressfrihet? En rimlig fråga som passar extra bra att svara på just i dag, den 3 maj – Pressfrihetens dag.
De senaste veckorna har vi publicerat två tunga granskningar på TTELA:s nyhetssajt och i papperstidningen. Den första handlade om vad som egentligen hände när Karin Persson, en av Trollhättans stads allra mäktigaste kvinnor, plötsligt fick lämna sitt jobb som skolchef – till en kostnad av nätta 2,3 miljoner kronor för kommunens skattebetalare.
Den andra handlade om att det döljer sig en mörk hemlighet bakom det som på ytan är seriösa thaimassagesalonger i Vänersborg och Trollhättan – sexhandel.
Utan pressfrihet – ingen granskning
Jag ska inte uppehålla mig mer vid granskningarna i sig. De flesta av er har redan läst dem. När vi kikar i vår statistik över vad som lockat er mest på vår nyhetssajt i år ligger båda på absoluta toppositioner.
Jag tänker i stället slå fast detta: Ingen av de här granskningarna hade varit möjlig att göra i ett land utan pressfrihet.
I ett land utan pressfrihet går det inte att begära ut alla mejl som skickats mellan en sparkad skolchef och kommundirektören. I ett land utan pressfrihet går det inte att göra nyhetsjournalistik som visar att stadens högste politiska ledare blev detaljstyrd av en tjänsteman när ett viktigt och dyrt beslut skulle verkställas. I ett land utan pressfrihet går det definitivt inte att intervjua ett 20-tal rektorer som öppet riktar hård kritik mot kommunledningen.
I ett land utan pressfrihet vågar ingen reporter kliva in hos ljusskygga företag med en dold kamera för att undersöka om han kommer att bli erbjuden sex. I ett land utan pressfrihet riskerar chefredaktören kanske fängelse eller privatekonomisk ruin om han publicerar namnet på den som äger företaget.
Går pressfriheten för långt?
Men riskerar inte pressfriheten att gå för långt ibland? Omskrivna personer kan drabbas av hat och hot, journalister kan göra fel och skada både människor och företag.
Ja, så är det förstås. Därför är det så viktigt med det självsaneringssystem som under lång tid byggts upp i Sverige. Inom ramen för det kan precis vem som helst anmäla upplevt omdömeslösa publiceringar i TTELA eller andra medier. Följden för redaktioner som fälls är inte vare sig döden, nedstängning eller fängelse. Däremot en saftig avgift och krav på att publicera fällningsbeslutet så att alla läsare kan ta del av det.
LÄS MER:Vi får inte sluta kämpa för Gui Minhai och Dawit Isaak
Det kan för en utomstående verka milt, men tro mig – det fungerar faktiskt rätt bra. Jag vågar påstå att det på de allra flesta mediearbetsplatser i Sverige pågår dagliga diskussioner om hur vi ska göra för att ligga på rätt sida gränsen i svåra publiceringar.
Pressfrihetens dag värd att fira
Så nej, pressfriheten har inte gått för långt i Sverige. Den är bra för journalister som får möjlighet att göra sitt jobb. Den är bra för makthavare vars beslut garanterat blir mer genomtänkta i en miljö där de regelmässigt granskas. Och framför allt är den bra för mediekonsumenterna, som både får ta del av riktig journalistik och har möjlighet att medverka själva i olika former för att göra journalistiken ännu bättre.
Med andra ord: Det här är en dag att fira. Grattis till oss alla!
LÄS MER:Därför granskar TTELA sexhandeln på thaimassagesalongerna
LÄS MER:Därför väljer TTELA att berätta om polisanmälan mot Andy Kilner
