I Jesper Ganslandts nya film ”Jimmie”, som får biopremiär 13 april, utspelas ett flyktingdrama ur den fyraårige svenske pojken Jimmies desorienterade perspektiv. Plötsligt en dag byts fruktstund på förskolan ut mot en märklig resa med pappa. Men vart ska de? Och var är mamma? Varken Jimmie eller publiken vet vad som har hänt men till skillnad från pojken inser publiken den potentiella faran.
Rollerna som far och son spelas av Jesper Ganslandt själv och hans son Hunter Ganslandt, som har hunnit fylla sex år. Redan när Hunter föddes började Jesper Ganslandt fundera över hur ett barnperspektiv skulle kunna användas som ett berättargrepp.
- Jag började testfilma honom när han var ett och ett halvt år. Det blev väldigt nära. Jag började också tänka på mina två första filmer, "Farväl Falkenberg" och "Apan", som är gjorda utan tydliga narrativ och ur subjektiva perspektiv. Jag var inte färdig med de uttrycken kände jag.
Turister ställde upp
Inspelningen av "Jimmie" började i Sverige sommaren 2016 och fortsatte genom Europa. Teamet åkte tillsammans, ”som en roadmovie-cirkus”, genom Österrike, Slovenien och Kroatien. Sedan tog pengarna nästan slut. Som tur var fanns det gott om svenska turister på plats i Kroatien, som ställde upp som statister.
- Flera hundra kom och sprang mot ett stängsel under en hel inspelningsdag. Jag vågar nästan påstå att det var lärorikt för alla.
”Jimmie” hade sin internationella premiär på filmfestvalen i Rotterdam tidigare i vintras och visades även på Göteborgs filmfestival. Jesper Ganslandt berättar om gripande reaktioner på efterföljande frågestunder. Men filmen har också fått kritik, i Variety skrev en recensent att det var en dålig idé att "sätta blonda svenskar i rollerna för att göra dagens flyktingkris mer relevant för västerlänningar", som en slags variant av "white lives matters”. Jesper Ganslandt tycker att kritiken är ogenomtänkt.
- Det handlar ju inte alls om det. Flykt har funnits i alla tider och det är klart att man får berätta en historia utifrån sig själv. Konsten och filmen måste kunna få utforska de här sakerna, det blir konstigt att säga att man inte får det.
Välkomnar SD-publik
Det här är ingen aktivistfilm, understryker Ganslandt. Men han skulle se det som en bonus om de som såg filmen börjar känna saker som de inte kände innan. Och kanske finns det några som skulle behöva det mer än andra.
- Det finns ju en poäng med att pojken heter Jimmie, att han delar det med partiledaren för SD. Vi är alla likadana och jag tror att det är viktigt att förstå hur onaturligt det är att bara lämna allt man har. Ingen vill ju det egentligen. Film har ju den styrkan att få oss att kliva in i en annan värld och att vandra i en annan människas skor för en stund.
TT: Hoppas du att Jimmie Åkesson ska se filmen?
- Ja, det vore superbra, han och de andra.
Fakta: Jesper Ganslandt
Ålder: 39 år
Familj: Fru Elin, Hunter 6 år och Pom, 6 månader.
Bor: Stockholm
Filmografi i urval: "Farväl Falkenberg" (2006), "Apan" (2009), "Blondie" (2012) samt Hollywood-äventyret "Beast of burden" (2018) med Daniel Radcliffe i huvudrollen.
På gång: Åker till Sydafrika om två veckor för att påbörja arbetet med filmatiseringen av Martin Schibbye och Johan Perssons bok "438 dagar". Gustaf Skarsgård och Matias Varela spelar huvudrollerna. "Det blir realistiskt, intimt och storslaget", säger Ganslandt.
Aktuell: Med "Jimmie", som får biopremiär 13 april.
