Urmakaren Esbjörn Öhlén sitter stilla böjd över skrivbordet, med blicken stadigt fokuserad i en lupp. Klockdelarna som han har framför sig är så små att de knappt går att urskilja med blotta ögat. Han håller andan. Här kan en vindpust vara förödande, även om det händer att delar ”sprätter iväg”.
– Men Helena är fantastisk på att sopa, säger han och skrattar, samtidigt och nickar mot sin kollega Helena Ek som sitter på platsen mitt emot.
Esbjörn som driver Urmakarverkstaden Stjärnurmakarna Ur & Guld, började sitt yrkesliv som bilmekaniker och har alltid intresserat sig för mekanik. Så när svärfadern som är urmakare erbjöd honom att ta över urbutiken i Uddevalla, beslutade sig för att utöka sina mekaniska kunskaper.
– Kommer det in en klocka som inte fungerar och man lyckas mecka till den, då kittlar det. Andra gillar att påta i trädgården, jag gillar det här.
Urmakare, precis som många andra hantverksyrken, är idag en minskande yrkesgrupp förklarar Esbjörn. Han och Helena är några av få som reparerar klockor i området. Förr hade han, förutom butiken i Uddevalla, även en urmakarbutik i affärshuset Oden i Trollhättan. Men idag har han valt att enbart fokusera på verkstaden.
– Uddevalla var lite före Trollhättan med att byta ut stadshandel mot åkerhandel, säger han och syftar på att de nya köpcentrumen som har vuxit upp och utarmat stadskärnan på kunder.
Internet är en annan faktor som har bidragit till att allt färre handlar i butikerna.
– Men på internet kan du inte få service av din klocka, och du kan inte få hjälp med att någon förklarar för dig hur den fungerar.
Det är inte heller så att den sortens kunskap alltid finns i butikerna. Och även om det kommer in en och annan kund på verkstaden och vill få sin klocka lagad, är det först och främst butiker som Esbjörn och Helena jobbar mot.
– Ibland får vi också ta samtalen med kunderna som vill reparera sina klockor, för butikerna vet inte vad det är som måste göras och kan inte lämna något kostnadsförslag.
Esbjörn visar hur han ställer diagnos på en klocka. Till sin hjälp har han bland annat två felsökningsmaskiner. Han placerar ett urverk på maskinen som han undersöker mekaniska klockor med.
– Vi kan lyssna på den också, säger han och sätter på en högtalare.
Tick-tack-tick-tack, det är inte konstigt om tiden rinner iväg för bäraren av den här klockan.
– Den är smutsig och det är för kort mellan tick och tack, säger Esbjörn och konstaterar att klockan går för fort och måste rengöras.
Att få sin klocka lagad är en avvägning för kunden. Om den har ett affektionsvärde kanske man är beredd att betala lite mer även om klockan i sig inte är värd så mycket.
– Man kan göra mycket, men man kan inte laga alla verk. Särskilt de billigare kan vara svåra att laga, säger Helena.
Esbjörn berättar att han tycker att det är lite tråkigt när han hör kommentarer som ”den kostade ändå bara 3 000 kronor”.
– Man köper klockan för färg och form, och efter vad som är inne just då. Kostar det för mycket att laga, köper man hellre än ny.
Men trots slit och släng och Internets intåg finns det fortfarande ett behov av kunskapen, och yrket lever vidare genom Sveriges enda urmakarskola som nu ligger i Motala. Både Esbjörn och Helena har själva läst på skolan en gång i tiden.
– Vi blir färre och färre, men så länge det utbildas fler så finns det hopp.
En som är i akut behov av deras kunskap är stamkunden Bo Flood, som kikar in genom luckan till urmakarverkstaden. Han har tappat sin titan-klocka i golvet.
– Jag blev så bekymrad när jag kom till Oden och butiken inte fanns kvar, men det var tur att jag hittade hit.
