I dag finns omkring 40 000 yrkesverksamma socionomer i Sverige. Många av dessa arbetar som socialsekreterare, kuratorer, biståndsbedömare, familjebehandlare och frivårdsinspektörer. Yrken som vuxit fram parallellt med välfärdsstaten för att stödja utsatta individer och grupper. Därför är socionomutbildningens utformning av allmänintresse eftersom socialt arbete är en del av svaret på hur Sverige hanterar samtidens och framtidens komplexa samhällsutmaningar.
På sidan 27 i Tidöavtalet slås det fast att socionomutbildningen ska ”reformeras för att göra kriminalitet bland ungdomar till ett obligatoriskt utbildningsmoment” och förra året tillsatte regeringen en utredning. I våras utvidgades uppdraget till att se över hela innehållet i socionomprogrammet, som bedrivs vid 19 lärosäten och är en av Sveriges populäraste universitetsutbildningar.
Under sommaren har en skuggutredning lanserats, av bland annat Föreningen Sveriges Socialchefer, Akademikerförbundet SSR och fackförbundet Vision, som är kritisk till att just ämnet ungdomskriminalitet ska utgöra ett obligatoriskt ämne för alla socionomstudenter. Skuggutredningen förordar i stället kvalificerade specialistutbildningar efter grundutbildningen. Både regeringens utredning och skuggutredningen ska redovisas i slutet av 2024.
Det är inget nytt att det finns starka åsikter om socionomutbildningen. För två decennier sedan avlade jag själv en socionomexamen vid Lunds universitet och har följt debatten. Listan på ämnen som olika röster krävt att socialarbetare måste behärska bättre, utöver ungdomskriminalitet, är lång; hedersförtryck, missbruk, juridik, funktionsnedsättningar, psykiatriska diagnoser, sexuella övergrepp och hemlöshet är några exempel. Samtidigt finns det fortfarande förvånansvärt stora brister i möjligheterna till vidareutbildning inom det sociala yrkesfältet, trots uppenbara behov. Nyligen avslutade jag själv en utbildning i psykoterapi via en välrenommerad privat högskola. Nästan alla kurskamrater är socionomer, verksamma inom socialtjänst, skola och sjukvård, med samma vilja att lära sig mer om psykologi och samtalsmetodik. De flesta finansierade utbildningen ur egen plånbok. För grundutbildade sjuksköterskor ser det helt annorlunda ut. De kan studera vidare på avancerad högskolenivå till specialistsjuksköterska inom en mängd ämnen, allt från ambulanssjukvård till psykiatri, kirurgi och onkologi.
Nästa år väntas den nya socialtjänstlagen träda i kraft. Syftet med den uppdaterade lagen är att socialtjänsten ska bli mer förebyggande och lättillgänglig, innan problemen växt sig stora. Om intentionerna ska infrias behövs socialarbetare med kvalificerade specialistutbildningar från offentligt finansierade lärosäten. Men det förutsätter också att investering i kunskap premieras med högre löner och möjlighet att studera på betald arbetstid. Det är lärdomar när det gäller att attrahera fler sjuksköterskor att förkovra sig. En sak vet vi, sociala problem skickar i slutändan svinaktigt dyra räkningar som vi alla måste vara med och betala.
