Var går gränsen mellan humor och sabotage? Den senaste veckan har ett satirförsök kring friskolor i ett SVT-program fått utdraget eftermäle.
Det var i SVT:s valårssatsning Svenska nyheter, där komikern Jesper Rönndahl håller låda fredagskvällar, som inslaget med tillhörande hemsidepresentation förekom den 30/3. Med få knapptryck kunde tittarna sätta sina barn i friskoleköer över landet.
Detta genom ett faktiskt formulär, med riktig påverkan, som via Public service skapades. Resultatet blev föga förvånande stor belastning där friskolor fick ägna arbetstimmar åt att manuellt gå igenom ansökningar för att fastställa vilka som faktiskt var uppriktiga.
Friskolornas riksförbund blev med rätta upprörda. "SVT har skapat ett verktyg för att spamma. Vi har sett personer i Luleå som har sökt till friskolor i Skåne och flera har valt att söka till 200 friskolor med ett enda knapptryck", sa VD Ulla Hamilton (SvD 4/4).
Mest iögonfallande i sammanhanget är däremot inte det uppseendeväckande tilltaget i sig utan hanteringen när effekterna var ett faktum. När programmets producent Michael Lindgren skulle försvara sig vecklade han in sig i resonemang av politisk karaktär.
"Så som det ser ut nu bidrar friskolesystemet till socioekonomisk och etnisk segregation", sade han exempelvis till SvD (5/4).
Inom såväl forskning som politisk debatt förtjänar friskoleuppläggets system absolut att diskuteras och prövas, så är det utan tvekan. Frågan är dock varför en producent för ett program inom Public service ser det som relevant att börja gå in själva sakfrågan i en stor debatt för att motivera förekomsten av ett skämt.
Hur bra håller ett skämt om det ska behöva motiveras med dess politiska relevans? Om statlig humor inte ska vara politiskt vinklad blir det märkligt att motivera med politisk relevans.
Det stannar inte heller där. I en kommentar i samma intervju, när han försökte förklara varför programmet inte tar politisk ställning, gjorde han i förbifarten ett uttalande som i sig väcker frågor.
Expressens reporter Niklas Svensson lyftes av Lindgren fram som exempel på en av flera "borgerliga skribenter" som faktiskt tyckt att programmet varit bra. Som om det vore en självklarhet för en SVT-producent att placera in etablerade mediepersonligheter i politiska fack.
Man drar inte precis på smilbanden av förtroende när producenten för stora valsatsningen i SVT, lite i förbifarten, säger sig bedöma specifik nyhetsjournalist som höger.
Programinslaget satte under gångna veckan utan tvekan avtryck. Men kanske inte på det sätt produktionen hoppades.
