Frivillig. Sjöräddningssällskapets ideella sjöräddare är ett bevis på kraften i civilsamhället.
Frivillig. Sjöräddningssällskapets ideella sjöräddare är ett bevis på kraften i civilsamhället. Bild: Lasse Edwartz

Johanna Schreiber: Sjöräddningssällskapet är sommarens osjungna hjältar

Kraften i civilsamhället och ideellt engagemang blir som allra tydligast på somrarna.

ANNONS

Under sommaren blir kraften från civilsamhället extra tydlig eftersom det är högsäsong för en av dess viktigaste aktörer: Svenska sjöräddningssällskapet. I dag är 2 500 sjöräddare beredda att rycka ut inom loppet av 15 minuter för att rädda livet på sina medmänniskor. Dygnet runt, över hela landet. Till det kommer dessutom samarbeten med liknande organisationer i Skandinavien, till exempel norska Redningsselskapet, som i sin tur har 1 600 frivilliga sjöräddare.

Själva ordet civilsamhälle är, som Askungen hade sagt, dötrist och tråkigt. Men betydelsen är alldeles, alldeles underbar: medborgare som engagerar sig ideellt och bidrar till verksamheter de brinner för. Konstigt nog verkar idén inte delas av den tjänsteman som är ytterst ansvarig för just det svenska civilsamhället: MUCF:s avgående generaldirektör Lena Nyberg. I en debattartikel i Expressen (27/7) anklagar hon regeringen för att vara snål och rent av skada det svenska civilsamhället.

ANNONS

Sjöräddningssällskapet, som har funnits sedan 1907, finansieras helt av medlemsavgifter och donationer från privatpersoner, stiftelser och företag. Under 2023 landade summan på en kvarts miljard kronor. Inte en enda krona kom från statsbidrag.

I sin debattartikel tar Nyberg upp att det behövs mer pengar för att täcka de ökade kostnader som bland annat elpriser och inflation medför. I Sjöräddningssällskapets årsredovisning tar man upp just den frågan, där det ökade priset på båtbränsle är den springande punkten. Förslaget på en lösning? Att arbeta aktivt och kostnadseffektivt för att hitta alternativ till fossila bränslen, exempelvis genom samarbeten med högskolor och universitet.

Alla organisationer har inte de möjligheter som Sjöräddningssällskapet har. Det tar tid att bygga upp en stabil, betalande medlemsbas och att få tidigare medlemmar att öronmärka delar av sitt ekonomiska arv till en organisation de brinner för. Att de ska finansieras genom statskassan blir dock en form av konstgjord andning.

Frågan är om Nyberg har ägnat nästan ett decennium åt att missförstå sitt uppdrag: att själva syftet med civilsamhället är att det ska bygga på kraften i att människor vill bidra till en bättre värld. De skandinaviska sjöräddningssällskapen är ett av de bästa exemplen på hur en sådan värld kan se ut.

ANNONS

ANNONS