Hur kunde det hända? Den frågan ställer sig nog många efter att läst TTELA:s granskning om hemlöse Mats som dog ensam på en toalett i källaren i Odenhuset.
Mats var en enstöring, men egentligen inte ensam. Många i Odenhuset kände till honom och hade mycket kontakt med honom. Han rörde sig i lokalerna och fixade med småsaker. I utbyte fick han enligt TTELA:s uppgiftslämnare bröd, mat, dricka, godis och klippning. Det byttes tjänster mellan Mats och butikerna i huset. Så kunde han leva utan att ha arbete eller bostad.
Det visade sig senare att han trots tillsägelser från Per Alexandersson, vd för fastighetsägaren EHF, förmodligen övernattade regelbundet i oanvända utrymmen i källaren. Fastighetsskötaren Magnus Hallberg ville stötta Mats och erbjöd att hjälpa honom med att ta kontakt med socialtjänsten. Det var Magnus som skjutsade Mats till Näl när Mats fick hjärtproblem. Men Mats ville inte ta emot hjälp. Han var en ensamvarg, berättar de som mötte honom.
Mats hade en tillvaro som få av oss skulle välja frivilligt. Men han gjorde det. Det finns inget i Mats historia som vittnar om att han inte kunde ta vara på sig själv. Tvärtom vittnar hans berättelse om att han på sitt eget sätt ordnade ett eget uppehälle.
Genom att utföra små tjänster i Odenhuset och träffa personalen i butikerna hade han också en viss gemenskap, en känsla av sammanhang. Då ser man att Mats hade rätt många behov uppfyllda; mat för dagen, tak över huvudet, social samvaro och kanske en känsla av att vara behövd. De flesta av oss har högre ställda krav på detta, men Mats valde sin egen tillvaro.
Vi vet att socialtjänsten hade information om Mats och hans situation eftersom Magnus Hallberg gjorde orosanmälningar. Socialtjänsten och vården kan dock inte utföra tvångsåtgärder om det inte är fråga om psykisk sjukdom eller missbruk. Om Mats erbjöds stöd, men tackade nej, kunde inte socialtjänsten göra något. Mats kunde ha fått försörjningsstöd, en lägenhet och bli inskriven på arbetsförmedlingen. Men ingen kunde ha tvingat honom till det.
Till slut sade Magnus Hallberg till Mats att situationen var ohållbar och bad Mats lämna huset. Hur tänkte Mats då? Skulle han ha tagit kontakt med socialtjänsten eller skulle han dragit vidare och levt på ett liknande sätt på en annan plats? De frågorna kommer vi inte att få svar på.
När Mats var mitt i livet var han inte en ovanlig person. Han var som de flesta, som du och jag. Han hade fast jobb på Saab i över 20 år. Men när Saab gick i konkurs var det något som brast och han blev deprimerad. Antagligen skulle han ha kunnat behålla lägenheten med hjälp av a-kassa eller försörjningsstöd. Men det finns mycket som talar för att Mats redan då inte ville söka samhällets stöd och inte stöd från någon annan heller.
Mats kunde fått stöd och kärlek. Men den togs inte emot. Det är det som är sorg, att kärleken inte har en mottagare. Nu är Mats borta, men sorgen finns hos de som saknar honom.
Frågan om hur detta kunde hända är bara delvis besvarad. Men det står klart att många engagerade sig för att Mats skulle få ett bättre liv. I detta finns ett hopp, att vi kan göra tillvaron bättre för de som lever på samhällets botten. Att anmäla oro över någons sociala situation är att visa en omsorg som vi alla borde göra.
LÄS MER:Hemlöse Mats levde och dog på Oden
