De senaste åren har det inträffat flera olyckor och incidenter på tivolin. Mot bakgrund av detta har regeringen beslutat att ge en särskild utredare i uppdrag att överväga åtgärder för en stärkt tillsyn av tivolin. I uppdraget ingår även att ta ställning till om ansvar för tillsynen måste ligga på i Polismyndigheten.
Att se över vilka av polisens uppgifter som kan läggas på en annan myndighet eller annan passande huvudman är fullt rimligt. Sverige är hårt pressat av den ökade grova brottsligheten och regeringen har gjort hårda tag till sin främsta paroll. Men när polisens uppdrag blir tyngre och arbetsuppgifterna fler, samtidigt som man från politiskt håll förväntar sig förändring, så måste man också se över om man kan plocka bort något annat uppdrag från dem.
Arbetet med lag och ordning har stundvis präglats av en ojämn fördelning av resurser där man exempelvis inte tillfört åklagarsidan eller kriminalvården så mycket resurser som de hade behövt när fler ska lagföras. Fler har fått mer att göra utan att arbetsuppgifter har fördelats om eller plockats bort.
Polisen har under flera år skrikit efter mer resurser och fler befogenheter. Politikerna har gladeligen lyssnat. Det är inte endast den nuvarande regeringen som ska tillskrivas skulden för införandet av åtgärder som är kränkande mot individen. Men just vår nuvarande regering har varit särskilt ivriga att införa preventiva åtgärder som ger polisen mer makt och individen mindre frihet. Avlyssning, kameraövervakning och nu sedan första september rätten att göra husrannsakan även fast brottsmisstanke saknas är bara några exempel på hur man från politiskt håll gett polisen mer och mer befogenheter i sitt arbete med att fånga bovar.
Polismyndigheten har de senaste åren fått mer resurser och anställt fler, men lyckas ändå inte lösa fler brott. Antalet anmälda brott ökar och det är utredningen av de mindre brotten som får stå tillbaka. Att sålla och sortera ut vad polisen gör idag som kan läggas på någon annan är därför rimligt. Inte minst för att det är viktigt för allmänheten att känna att polisen har möjlighet att utreda de brott man utsätts för.
Vissa tillstånd enligt ordningslagen, hantering av parkeringsanmärkningar eller att hålla koll på tivolin är alla uppgifter som skulle kunna göras av någon annan för att ge polisen tid att jaga bovar och förebygga brott. Med färre sidouppgifter att ta hänsyn till ökar förutsättningarna att fokusera på och arbeta mer effektivt med kärnuppgifterna.
Översynen är bättre sent än aldrig. Att navigera i en förändrad omvärld innebär också att man måste vara lyhörd för förändringar i myndigheters arbete. Men hade man försökt fördela om resurserna redan för länge sedan kanske man från politiskt håll inte heller hade behövt inskränka alla de friheter vi nu ser att man gör. Att inskränka friheten är lätt, att ge tillbaka den kommer att vara svårare. En omfördelning av Polismyndighetens uppgifter måste ses som ett sätt att hjälpa dem att arbeta mer effektivt, inte som ett verktyg för att kunna utföra fler inskränkande åtgärder på uppdrag av en tunnelseende regering.
