Sedan Ohio-senatorn JD Vance valdes till Republikanernas vice presidentkandidat har sociala medier fyllts med skämt om hans tidigare uttalanden. Yttranden som fått mest genomslag är Vance kritik av barnlösa ”cat ladies” som har spridit sig som en löpeld på internet.
I tal och intervjuer utmålade Vance sina politiska motståndare som en grupp barnlösa kattälskare med eländiga liv, som vill att resten av USA ska ha det lika illa. Han syftade bland annat på Kamala Harris, som inte har några biologiska barn. Vance krävde därför att föräldrar bör få mer makt vid valurnorna och på så sätt ges större inflytande än väljare som inte har barn. Ett frontalangrepp på allmän och lika rösträtt, den fundamentala principen att varje röst har samma värde i demokratiska val.
Det är lätt att fnissa åt lustiga videos på TikTok där amerikanska kattägare nu deklarerar stöd för Demokraterna. Men skrattet fastnar i halsen när man sätter sig in i den vice presidentkandidatens idévärld. Tanken att föräldrar röstar för sina omyndiga barns räkning är inte Vance eget påfund eller ens unikt knuten till amerikansk högerpopulism. Förslaget har rötter på vår egen kontinent, i Frankrikes och Tysklands moderna historia.
Modellen kallas "Demeny-röstning", uppkallad efter den ungerske ekonomen Paul Demeny som populariserade idén på 1980-talet som ett sätt att främja ökad nativitet och tillgodose framtida generationers behov. Själva idén är dock äldre än så. I Frankrike har familjeröstning stått på den politiska agendan långt innan kvinnlig rösträtt infördes 1945 och var nära att sjösättas av den auktoritära Vichyregimen. I Tyskland har reformen lyfts politiskt även efter andra världskriget.
Vance har svarat på kritiken och backar inte, låga födelsetal är ett hot mot den amerikanska ekonomin och nationen menar han. Med tanke på att även Europa har en åldrande befolkning och att högerpopulistiska partier, som varnar för ”folkutbyte” via invandring, har vunnit terräng finns det skäl att befara att det unkna tankegodset om familjeröstning väcks till liv även i Europa.
Visst kan man sympatisera med att minderåriga barn också är medborgare och förtjänar politisk representation. Men för uttalat antiliberala politiker som Vance handlar politiken inte bara om att säkerställa rättvisa för unga; det handlar om att straffa barnlösa vuxna och ge dem lägre status. Demeny-röstning blir ett verktyg för att skapa ett tudelat medborgarskap, där föräldrarna premieras med större politisk representation än andra vuxna. Även om deras barnlöshet är högst ofrivillig och en sorg.
Den 3 augusti tågar Skandinaviens största prideparad genom Stockholm och är en påminnelse om att Sverige avskaffade homosexualitet som sjukdomsdiagnos så sent som 1979. En grupp som riskerar att bli särskilt stigmatiserad när familjeröstning vädras är homosexuella män. De har i regel svårare att få biologiska barn än lesbiska och heterosexuella och möjligheten att adoptera är starkt begränsad.
Att införa graderad rösträtt är ett sluttande plan och öppnar dörren för att till exempel höginkomsttagare, som bidrar till stora skatteintäkter, ska ges tyngre röst. Även om presidentvalet i USA är avlägset kan farliga förslag som graderar medborgarskap migrera över Atlanten och skaka liv i avsomnade europeiska uppfattningar. När det gäller idéer räds nationalistiska rörelser inte geografiska gränser.
