Fåglarna kvittrar, pollenallergikerna snörvlar och vårbudgeten är här. Under en presskonferens på måndagen 17/4 presenterade finansminister Elisabeth Svantesson (M) regeringens satsningar. I media har särskilt tre "vinnare" identifierats – försvaret, barnfamiljer och vuxenutbildningen.
LÄS MER:Pressade kommuner får vänta på besked om pengar
Försvaret förstärks med 660 miljoner – föga förvånande med tanke på det nuvarande säkerhetsläget och Sveriges strävande att gå med i Nato – och till vuxenutbildningen och barnfamiljerna skjuts 719 respektive 720 miljoner kronor. För barnfamiljerna innebär det rent konkret att det tillfälliga bostadstillägget förlängs och höjs, en viktig förstärkning för att bekämpa barnfattigdom. Regeringen möttes visserligen ändå av kritik från såväl Majblomman som Rädda barnen (SvD 17/4) eftersom försörjningsstödet minskas med samma mängd som bostadsbidraget höjs – vilket innebär att för de allra fattigaste är den ekonomiska situationen oförändrad. Det går att tycka att de borde ha mer, samtidigt ser regeringen noga till att deras ekonomi åtminstone inte blir sämre.
LÄS MER:"Regeringen är för optimistisk"
En utmaning regeringen brottas med är att satsningar och stimulanser riskerar att bli kontraproduktiva. Att skjuta till mer resurser hjälper inte, om sagda medel äts upp av inflation. Det är lätt att – som oppositionen – rikta kraftig kritik mot nedskärningar och kräva satsningar. Svårare att agera ansvarsfullt och motstå lockelsen i en kortsiktig pr-boost, till priset av räntehöjningar senare. I det svåra ekonomiska läget som råder är det inte läge att sätta på spenderbyxorna.
LÄS MER:Kritiken: En förlorad och passiv budget
Att regeringen varit klok nog att avstå från sådant kortsiktigt tänkande är tydligast när det gäller SKR. Landets kommuner och regioner får nämligen inga tillskott, trots att många av dem kämpar för att få ihop sina budgetar.
Skattesänkningar måste finansieras
Det är kärva tider, och det behöver vi kunna anpassa oss efter. Det gäller även verksamheter som är viktiga, men där det finns utrymme att skära i onödigt kringarbete eller överkonsumtion. Att administrationen svällt och de offentliga kommunikationsavdelningarna blivit större har kostat utan att det tillför värde till kärnverksamheten. Det är en uppenbar budgetpost att spara in på. Likaså det överdrivna mätandet i offentlig sektor – som kostar multum, eftersom det tar upp de anställdas tid.
LÄS MER:Regeringen och SD drar ut på myndighetsjakt
Att det saknas skattesänkningar gör att budgeten inte känns som en typisk moderatbudget – men har nog sin förklaring att regeringen inte vill hamna i en Liz Truss-situation. Skattesänkningar måste finansieras. Och även om det egentligen är synd, är bristen på skattesänkningar ännu ett tecken på hur regeringen lagar efter det ekonomiska läget.
