När ryktet gick att det skulle bli en hundrastgård på Hallevibadets område reagerade vi grannar inte med förtjusning. Jag skrev följande fråga till Samhällsbyggnadsförvaltningen:
”När och hur är det tänkt att vi som boende i direkt anslutning till Hallevi ska få komma till tals angående den eventuella hundrastgården. Vi har ännu inte varit en del i processen.”
Svaret blev: Hej, ”När kommunen arrenderar ut sin mark görs inget grannhörande såvida arrendatorn inte behöver ansöka om bygglov.
Kommunen har gjort en lämplighetsbedömning och ett arrendeavtal har tecknats om ett år i taget med möjlighet till uppsägning sex månader innan arrendetidens slut.”
Jag anser att det är märkligt att det inte tas in tankar från oss boende runt den tänkta hundrastgården. De som kommer att gå dit och släppa sina hundar är säkert främst de som inte har inkallning på sina hundar, det vill säga hundarna kommer inte när de ropar på dem, därför behöver de släppa sina hundar i ett inhägnat område. Detta borgar inte gott för att hundarna kommer att komma till sina ägare när de är i en rastgård heller.
Jag bor nära Hallevi IP där barn och ungdomar utövar den idrott de älskar och det hörs glada tillrop och påhejningar därifrån. Det är ljuv musik för mina öron då jag vet hur viktigt rörelseglädje och tillhörighet är för barn och unga.
En hundrastgård med hundar som skäller tidig morgon och sen kväll är inget jag, eller mina grannar jag pratat med, finner glädje av.
Ska det absolut behövas en hundrastgård behöver den inte ligga mitt inne i bostadsområdet.
Boende på Örnvägen