De senaste veckornas händelser med landshövding Anna Kinberg-Batra har återigen belyst att vårt samhälle inte är jämlikt. Är du en person med makt råder helt andra regler än vad det gör för oss som arbetar inom välfärden, trots att det är vi som får samhället att fungera. Detta måste få ett slut!
I Sverige har vi lyckligtvis demokrati, vilket betyder folkstyre eller folkmakt. En grundtanke med demokrati är att den som är medborgare eller bor i ett land ska ha möjlighet att vara med och tycka till om hur landet ska styras, till exempel genom regelbundna val. Vår representativa demokrati innebär att vi väljer vilka vi vill ska representera oss i riksdagen, kommunerna, landstingen och Europaparlamentet. I regeringsformen står det att all offentlig makt utgår från folket och att riksdagen är dess främsta företrädare. Men för vissa uppdrag gäller andra regler. En Landshövding till exempel, utses istället av regeringen, något som inte alltid verkar fungera speciellt bra.
Vi har med ilska följt utvecklingen kring Anna Kindberg Batra. Vi konstaterar att vi som levererar direkt samhällsnytta varje dag inte verkar leva på samma planet som en landshövding. Ingen verkar förstå hur illa det ser ut att hon misskött sitt jobb, sparkas sidledes till ett ”hitte-på jobb” och får lyfta en lön på 114 800 kronor per månad. Hennes misstag resulterar alltså i att hon får behålla sin lön. Det blir dryga sex miljoner kronor från oss skattebetalare fram till 2029.
Låt oss dra lite paralleller till den planet vi andra bor på, för att få lite perspektiv.
Om en undersköterska i någon form missköter sig, blir hen av med jobbet, eller omplacerad i bästa fall. Hen får definitivt inte behålla sin oerhört ”saftiga” lön på cirka 28 000 kronor per månad (genomsnittlig lön för undersköterska i Sverige). Skulle hen däremot bli omplacerad, så är det inte med samma lön, utan lägre.
Och råkar hen bli sjukskriven då ska vi inte tala om vad som händer. Om regeringen får bestämma så blir det återigen svårare att få sjukpenning efter dag 180. De vill dra tillbaka tiden till när sjuka människor tvingades söka jobb igen.
Så, med de orden, det är dags att göra Sverige till ett jämlikt land där samma arbetsrättsliga regler (eller undantag) gäller för alla oavsett om du är undersköterska eller landshövding.
Theresia Andersson
Sektionsordförande Kommunal Vänersborg