Vindkraftsutredningens förslag om intäktsdelning från närliggande vindkraftverk kan kompensera småhusägare för de värdeförluster som vindkraftverken orsakar. Men dessvärre innehåller förslaget en trojansk häst, som på ett allvarligt sätt begränsar vindkraftsbolagens ansvar för tätortsnära miljöstörningar och värdeförluster.
Vindkraftsutredningen - som just nu är ute på remiss - föreslår intäktsdelning om högst 2,5 promille till fastighetsägare, när huset ligger på ett avstånd inom tio gånger totalhöjden för vindkraftverket. Villaägarnas Riksförbund är positivt till intäktsdelning, men dessvärre innehåller förslaget en trojansk häst i form av en takregel. Den innebär att intäktsdelningen till närliggande hus högst ska kunna bli två procent av marknadsvärdet av vindkraftverkets elproduktion.
Om vi för enkelhetens skull utgår från att husen i närheten av ett vindkraftverk ligger på ett avstånd av 1 000 meter från vindkraftverket, som är 250 meter högt och de totala intäkterna från verket är fyra miljoner kronor kommer den totala intäktsdelningen att uppgå till följande belopp.
Antal hus Total intäktsdelning Intäktsdelning per hus
1 10 000 10 000
8 80 000 10 000
9 80 000 8 889
20 80 000 4 000
100 80 000 800
500 80 000 160
Konsekvensen av takregeln är att vindkraftsbolagen kan låta berörda småhusägare stå för i stort alla negativa ekonomiska konsekvenserna av vindkraftsutbyggnaden, vad som med ekonomiska termer brukar betecknas som en extern effekt.
Ersättningsmodellen leder därmed till ekonomisk ineffektivitet, då den innebär att de vindkraftverk som etableras i närheten av samhällen, kan vindkraftsbolagen själva ta minst 98 procent av intäkterna för, men sedan låta småhusägare och andra fastighetsägare stå för kostnaderna. Oavsett hur många hus vindkraftsbolaget åsamkar värdenedgång för, behöver de aldrig avstå från mer än två procent av intäkterna till drabbade fastighetsägare.
Takregeln gör att det blir attraktivt med tätortsnära etableringar av vindkraft. I och med att intäktsbortfallet begränsas till två procent av elproduktionen, kan detta bli mer lönsamt än ett mer perifert läge där anslutnings- och byggkostnader kan bli högre. Allt givet att kommunen tillstyrker det hela och miljötillstånd erhålls.
Intäktsdelning kan ses som en metod att begränsa värdebortfall vid etablering av vindkraft, men själva syftet med detta förfelas dock när intäktsdelningen på grund av takregeln marginaliseras till följd av alltför många närboende. Takregeln gör därför småhusägare en björntjänst.
Ulf Stenberg
Chefsjurist Villaägarnas riksförbund