Tusentals människor var ute på gatorna och demonstrerade mot kapprustningen och en fredligare värld. Iskylan mellan öst och väst kändes hotfull, men tillräckligt många vågade tro på att diplomati var en bättre väg än krig. Artister och konstnärer deltog aktivt i fredsarbetet. Man vågade hoppas och tro även om många betraktade det som naivt. Men det ledde till nedrustning och avspänning i flera årtionden.
Idag är de flesta tysta. Inte vill man bli kallad Putin-vän och landsförrädare. Rädslan efter Rysslands invasion i Ukraina och den massiva propagandan har fått alla att rusa åt samma håll. Endast några få röster vågar ifrågasätta den väg svenska politiker valt. Nu gäller bara att rusta sig till tänderna. Det har öppnat vägen för att regeringen kunnat underteckna ett avtal med USA, det så kallade DCA-avtalet, som innebär att USA ska placera trupper och vapen på 17 platser i Sverige. Dörren har även lämnats öppen för placering av kärnvapen på svensk mark.
De flesta borde inse att det är som att släcka elden med bensin. Genom att vi låter USA flytta fram positionerna närmare rysk gräns utsätter vi vårt land och hela Europa för oerhörda risker. Den 16 juni ska avtalet godkännas av riksdagen för att bli giltigt. Det mest sannolika är att de flesta riksdagsmän trycker på ja-knappen. Men kanske kan man ändå hoppas på att våra folkvalda i sista stund tar sitt förnuft till fånga och röstar nej.
Svenska folk, vakna upp! Säg ifrån innan det är för sent. Försök påverka riksdagsmän där du bor.
Kristina Lanestrand
Vänersborg