Nästan dagligen läser vi om kravaller och brända bilar i stan. Är dessa bränder ren fejk? frågar sig skribenten.
Nästan dagligen läser vi om kravaller och brända bilar i stan. Är dessa bränder ren fejk? frågar sig skribenten. Bild: Stefan Bennhage

Som medborgare i Trollhättan känner jag mig som pingpongboll

Nästan dagligen läser vi om kravaller och brända bilar i stan. Är dessa bränder ren fejk? frågar sig skribenten.

ANNONS
|

Som vanlig enkel medborgare i Trollhättan så känner jag mig mest som en pingpongboll som studsar mellan den (s) ledda majoritetens försäkran om hur bra allt har utvecklats här i Trollhättan och mellan hur många av mina vänner och medborgare känner sig när de är ute på stan. Det är stört omöjligt att veta vad all fin statistik står för. Jag tänker som så: spelar alla siffror egentligen så stor roll. Det är ju hur vi Trollhättebor känner oss som spelar roll. Det vi upplever i vår vardag. Det vi ser och hör av allt som händer i stan. Hur ska vi kunna tro på Paul Åkerlunds försäkran att brottsligheten har gått ner, när vi nästan dagligen läser om kravaller och brända bilar i stan. Är dessa bränder ren fejk? Hur ska vi kunna tro på Paul Åkerlund när han säger att han satsat massor av pengar 2022 på arbetsmiljön inom omsorgen, när vi läser alla insändare om dödströtta undersköterskor som inte orkar pressas mer. De är människor i verklighetens Trollhättan.

ANNONS

De skriver protestlistor mot orimliga scheman, men blir inte hörda på. Vad betyder det egentligen att Paul Åkerlund säger att vi har en bra och fantastisk äldreomsorg i Trollhättan, när många äldre nu sitter ensamma hemma med sin kylda matlåda. Socialdemokraterna Paul Åkerlund och Monica Hansson skriver i en insändare att de ”vill ha en valrörelse där vi berättar vad vi vill, inte kritiserar motståndarna”. De känner sig kritiserade när människor undrar varför de inte hållit vad de lovat i tidigare val. De känner sig påhoppade när besvikna medborgare talar om hur de lever sin verklighet. Jag anser att det är något som de får stå ut med. Har man haft makten att styra i 106 år, så får man finna sig i att bli granskad och även kritiserad när det är befogat. Jag önskar att människors oro tas på allvar.

Att vårdanställdas rop på hjälp lyssnas på. Att äldres ensamhet tas tag i och att respekten för alla äldre återupprättas. Jag önskar att alla som går till valurnorna den 11 september uppriktigt funderar på om Trollhättan har blivit bättre. Om det är dags nu att rösta fram andra politiker. Som enkel medborgare så tänker man kanske att det inte betyder så mycket vad just jag röstar på, men det är fel. Det är just du som kan påverka utvecklingen i Trollhättan. Den italienske författaren Alberto Moravia sa en gång de kloka orden ”De små människornas makt ligger i deras antal”, och nu är det många som tycker att utvecklingen går åt fel håll i Trollhättan. Jag lägger själv min röst på moderaterna detta val. Det känner jag mig väldigt trygg med. Då vet jag att mångas vardag kommer att bli bättre.

ANNONS

Eva Castberger

inte längre medlem i Liberalerna Trollhättan

ANNONS