Att socialtjänstens anställda med sina erfarenheter av hur sociala problem uppstår skulle användas i demokratins tjänst – genom att förmedla kunskap till folkvalda om ojämlikhetsproblem – var en självklar och samtidigt lysande solidarisk ambition. Genom sin medverkan i samhällsplaneringen skulle socialarbetarna bidra till att undanröja ojämlikhetens orsaker och skador. Socialtjänstlagen (SoL 1980) arbetades fram under hela det radikala 1970-talet. När lagen väl togs i bruk 1982 var tidsandan individualistisk och ekonomistisk.
Olof Palme meddelade fackföreningarna att nu är det företagens tur. Socialdepartementet med socialminister Camilla Waltersson Grönvall har sedan hon tillträdde hävdat att socialtjänsten ska arbeta mer förebyggande och för att motverka uppkomsten av sociala problem. Att orsaken inte är att öka jämlikheten är givet då ministern representerar M som verkar för företagens och aktieägarnas intresse av optimala vinster.
Efter några år av arbete inom socialtjänsten i Trollhättan under andra halvan av 1990-talet framförallt med unga med dåliga skolerfarenheter blev jag medveten om lagens tydliga demokratiska och utjämnande innehåll och kom att ägna tre terminer av studier i sociologi till att undersöka varför de goda intentionerna inte praktiserades. Jag började på den kommunala nivån gick vidare till tillsynsnivån på Länsstyrelsen och avslutade på nationell nivå, på Socialstyrelsen.
Erfarenheterna och slutsatserna sammanfattades i en kandidatuppsats: Samhällsplanering för social utjämning ett omodernt koncept? Om en lag som fallit i glömska (Göteborgs universitet ht 2003). Märkligt är att socialtjänstlagens portalparagraf som upplyser om socialtjänstens mål är densamma nu som 1980: ”Samhällets socialtjänst ska på demokratins och solidaritetens grund främja människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet”.
I gällande 2001 års socialtjänstlag finns alltså paragrafen om socialtjänstens medverkan i samhällsplaneringen kvar vilket i förhållande till mina undersökningsresultat reser frågor. Då överraskades jag av att socialkonsulenten på Länsstyrelsen i Vänersborg på min fråga: Hur sker tillsynen av socialtjänstens medverkan i samhällsplaneringen. Svaret: ”Vi gör inte tillsyn av det eftersom kommunal praxis är att socialtjänsten inte deltar i samhällsplaneringen och vi rättar oss efter praxis”. Så land ska med praxis byggas?
Sören Lindmark
Trollhättan