Joseph Beuys (1921 - 1986) såg samhället som en social skulptur. Han var verksam allkonstnär i Tyskland under 1960- och 1970-talen och professor vid Konstakademin i Düsseldorf. Han menade att varje människa är en konstnär genom att alla är med och direkt eller indirekt – aktivt eller passivt – formar hur samhället blir. Han upphöjde människans skapande omsorgsförmåga och ansåg att den viktigaste självinsikten är att se sig själv i ett större sammanhang; att konsumism och materialism hindrar människor att utveckla känslan av att vi hör ihop; att vi istället måste samverka för att utveckla vår samhälleliga kreativitet: demokratin.
Det var ur samma anda som den svenska skolan efter andra världskriget och Förintelsen fick sitt demokratiska och medborgarfostrande uppdrag. Den sammanhållna skolan, där alla oavsett samhällsklass gick i samma klass, skulle inspirera, stärka och utveckla vår demokratiska potential. Under 1960-talet infördes studielån i Sverige och alla fick möjlighet att gå vidare till högre utbildning. Skolinspektionen redovisade i en rapport (2012:9) mycket nedslående uppgifter angående i vilken mån skolan lever upp till demokratiuppdraget.
Efter att ha besökt 17 skolor från norr till söder konstaterades att ingen skola ”levererade”. Orsaken var att medvetenheten om det medborgarfostrande uppdraget bland lärare och rektorer var klart bristfällig, vilket faller tillbaka på lärarutbildningen. För att kunna inspirera elever till ett engagerat och kritiskt förhållningssätt krävs att läraren själv har ett samhällskritiskt reflekterande synsätt och förstår poängen med det. Rapporten resulterade inte i någon åtgärd och individualismen har förstärkts.
Under perioder när jag själv har undervisat har jag förstått att elever inte alls är införstådda med syftet med den obligatoriska skolan utan tror att vi går i skolan för att stärka den enskildes möjligheter till en lyckosam livsresa, kanske göra karriär och tjäna mycket pengar. Men: Det är ju för att vi som enskilda medborgare ska ges förutsättningar att bidra till vårt gemensamma bästa; engagera oss för att säkra och utveckla en demokratisk framtid.
Läroplanens första två kapitel genomsyras av värderingar grundade i gemensamhets- och jämlikhetstankar, inte minst vad gäller solidaritet med missgynnade både inom landet och utanför. Frågan är om det finns någon samhällsinstitutions försummelser som har lett till större skadeverkningar för samhällsbygget?
Sören Lindmark
Trollhättan