Omsorgen i Trollhättan har i den budget nämnden fått av M-KD-C-styret plus SD ett stort sparkrav att hantera. Särskilt fokus riktas på kostnader för stadens hemtjänst. Det är inte av en tillfällighet – en stor del av sparkravet står att finna i dessa partiers beslut att privatisera just hemtjänsten.
Omsorgen styrs av lagstadgade krav, som anger det minimum av insatser som ska göras. Men den styrs också i hög grad av den budget som beslutas i kommunfullmäktige och av ideologiska beslut kring inriktning. Ett sådant beslut är införande av LOV, alltså privatisering. Det är ett beslut som vi socialdemokrater och vänsterpartister tagit avstånd från i samtliga beslut som på något sätt kan kopplas till införande av LOV.
Det är nämligen så att det kostar pengar att privatisera. Stora pengar, till och med. I en artikel i TTELA den 21 september 2023 refereras beslutet i kommunstyrelsen om att införa LOV i hemtjänsten. För att kunna göra detta krävs besparingar, annars blir ”pengen” till den privata vården för dyr. 60 miljoner kronor måste sparas på hemtjänsten för att kunna privatisera, uppger Peter Eriksson (M) i artikeln. Därtill kommer att det måste till en omfattande kontrollfunktion för att se till att dessa privata bolag följer sina åtaganden.
Men staden kommer att fortsatt ha kostnader för de privata bolagens ”kunder”, eftersom omsorg på sena kvällar och nätter fortfarande ska åligga Trollhättans stad. Det är kostnader som drabbar omsorgstagare och personal men ger mycket lite i form av ökad kvalitet; inte minst försämras kontinuiteten för omsorgstagarna.
Men det räcker inte med detta sparkrav - till följd av M-C-KD(-SD)-budgeten har omsorgen i Trollhättan ett sparkrav på totalt 136 miljoner kronor. En starkt bidragande orsak är att riksdagens styrande Tidö-partier (M, SD, KD och L) antagit en för kommunerna närmast anorektisk statsbudget, som tvingar varenda kommun (och region) i landet till omfattande besparingar inom vård, omsorg och skola.
Allt som beslutats av stadens tidigare S-V-MP-styren har inte varit rätt, det är vi de första att erkänna. Men alla beslut är tagna med omsorgstagarnas och personalens bästa för ögonen. Inte privata vårdbolags.
Redan under förra mandatperioden startade arbetet med att hitta lösningar för att få ner kostnaderna, utan att hemtjänsttagare eller personal generellt skulle drabbas på ett negativt sätt. Men så kom en pandemi emellan och satte många stora käppar i hjulet. Under drygt två års tid handlade allt om att rädda liv, och omorganisationer sattes på paus. Parallellt gav S-MP-regeringen (stödd av V) som då fanns gav kommuner och regioner enorma ekonomiska tillskott. Det gjorde till exempel att lönerna för anställda inom omsorgen i Trollhättans stad kunde höjas en bra bit över det avtal Kommunal slöt nationellt. Det gav också utrymme för extra satsningar på utbildning av omsorgspersonal, såväl vad gäller omvårdnad som språk.
I dag har både staden och landet ett annat styre. Det är styren med andra ideologiska glasögon på sig än vad vi har. När vi pratar rätt till jämlik vård och omsorg pratar de om valfrihet och möjlighet för privata bolag att tjäna (skatte-)pengar. När vi pratar fackliga rättigheter pratar de arbetsgivarens rättigheter.
I dag är vi socialdemokrater och vänsterpartister i opposition i såväl riksdag som i Trollhättans stad. Våra händer är bakbundna – vi kan inte ändra på beslut vi inte får majoritet för – men vi tystnar inte. Och vi lovar att fortsätta kämpa, för det gör skillnad vem som styr.
Mussa Selim (S)
Gruppledare för Socialdemokraterna i omsorgsnämnden
Torvald Asplund (V)
Gruppledare för Vänsterpartiet i omsorgsnämnden