Replik på ”Personalen uttryckte oro för de kraftiga neddragningarna då” och ”Nyhaga kommer dessutom att budgetanpassas”.
Det är med stor sorg och uppgivenhet jag läser artikeln angående svart läge på Näl och de båda insändarna.
Redan i slutet av 80-talet då jag började vårdgymnasiet berättades det om det enorma behovet av undersköterskor som komma skulle då 40-talisterna blir äldre och är så många till antalet. Och det är här vi befinner oss nu.
Det som blivit ett stort problem nu började så smått för flera år sedan då vi, vårdpersonal, fick till oss från de ansvariga att ansökningarna minskat till de olika vårdplatserna och att de flesta vill bo kvar i den egna bostaden. Visst. De flesta vill bo kvar i det egna hemmet så länge som möjligt men det kommer en dag då situationen förändras av någon anledning:
Då krafterna från anhöriga tagit slut efter att de vårdat sina nära och kära under lång tid i hemmet.
Då vårdbehovet blivit för stort för att tillgodoses med hemvård.
Då ensamheten inte inger någon trygghet.
Då sjukdomar som demens ser till att man inte längre klarar sig självständigt med mera.
Trots denna vetskap om 40-talisterna som varit känd i så många år har de ansvariga under åren skurit ned platser på korttids, växelvård, äldreboende och dessutom lagt ned serviceboenden och Regnbågen, avdelningen för palliativ vård. Samtidigt har personaltätheten minskat på många av verksamheterna och nu kan man läsa om att vårdtagarna får dela rum på Nyhaga. Allt detta i Vänersborgs kommun.
Ni ansvariga är mer än välkomna ut i verksamheterna för att få en inblick i hur verkligheten ser ut.
Ledsen och uppgiven Undersköterska