Barn och gubbar har på stadsbiblioteket tagit en närmast orkestral roll i olika tonarter - fast utan njutbara konnotationer (= andrahandsbetydelser) till valfritt klassiskt verk.
En gång var detta bibliotek ett vattenhål för tyst, eller åtminstone lågmäld, litterär återhämtning. Gränserna har tydligen förflyttats i snabb takt när det kommer till vad våra öron, och sinnesro, ska uthärda.
Personalen gör ett utmärkt arbete när det kommer till detta offentliga rums tillhörande uppgifter, men verkar ha för lite kraft för att hyssja de skrålande.
Nina Bruit