Det finns en generation som inte har airpods i öronen och skygglappar för ögonen. Det är våra äldre, artiga och omtänksamma män.
I fredags, när det var kyligt och smådugg, satt jag utanför vårdcentralen Nordstan i Vänersborg och väntade på min tur. Då kommer en äldre man på väg in och frågar om de inte släpper in mig, samtidigt som jag får ett härligt leende. Jag svarar att jag frivilligt väntar utanför. Tiden går. När han kommer ut igen och jag fortfarande är kvar där ute utbrister han: ”Men är du kvar än?” Jag försäkrar honom att det snart är min tur. Det skulle han ”hålla tummen för”, meddelade han vänligt.
Sjuk, frusen och lite ledsen, värmde det bemötandet mitt hjärta. Tänk att det finns så rara människor som visar en helt främmande person lite medkänsla och vänlighet. Tack!
Frusen patient