Om Tomas Anderssons båda böcker om Bohusläns historia. Redan första delen av Tomas Anderssons bohuslänska historia – från järnåldern till 1658 – visar hur man framgångsrikt kan balansera ett mycket brett historiskt faktastoff med färgsättande belysande närbilder av miljöer och skeenden. Som både arkeolog och historiker lyckas han göra ett urval som ger oss de stora sammanhangen samtidigt som detaljrikedomen möjliggör för läsaren att knyta an till forna tiders dramatik och till Bohuslän av i dag.
Den nya delen står inte efter den förra när det gäller att kombinera översiktlighet med illustrerande närbilder. Bland många intressanta grepp överlåter han – både i förra delen och i den nya – åt vittnen från 1500-talet respektive 1700-talet att ge sina bilder av provinsen. I det förra fallet var det en sedermera superintendent (biskop) med bas i Oslo som fick komma till tals genom noteringar från en visitationsresa. I det senare fallet är det Linné-lärjungen Pehr Kalm som 1742 gör ett verkligt närstudium av Bohuslän på uppdrag av Kungliga Vetenskapsakademien – detaljerat dokumenterat, och med Pehr Kalms personliga reflektioner som lockar till reflektioner.
Berättelsernas bredd och mångfald är så stor att det lockar till många fler exempel – men det gäller bara att läsa och njuta av berättelserna genom århundradena. Även den andra delen täcker ju flera hundra år. Bland fyndiga grepp kan också nämnas de avslutande avsnitten i den nya boken, där ett antal bohuslänningar av i dag kommer till tals om såväl miljöfrågor som andra samhällsangelägenheter. Tilläggas ska att båda böckerna är försedda med flera olika register som gör dem extra lämpliga som studiematerial.
De många besökare som älskar Bohusläns sommarmiljö kan nu – med hjälp av de båda historieböckerna – få en fin möjlighet att få ut mycket mer av besöket – och dessutom upptäcka att deras besöksmål i gångna tider och fram till i dag varit platsen för grundläggande skeenden i nordisk historia. Råkar läsaren ha förfäder i dessa trakter väntar garanterat extra stimulans.
Kjell Arne Kamperin